Min min miiin Son.
Goa unge som jag älskar han. Idag fick han smaka på sin mini-nybörjar-tandborste för första gången. De gick bättre än jag trott. Han satt o gnagade konstant på den.
Snart e han 11 månader gammal. Guud va snabbt tiden har gått. Fast de känns de ju som hela tiden.
Usch för ett år sedan precis nu. Innan M skulle födas. Fuck villken foglossning jag hade då, och så mkt vatten i kroppen så de rann droppar ut från vadena.
Jag mins att jag vägde 87 när jag blev gravid i Skövde, och närmare 120kg när vi var påväg in till Förlossningen.
Men som tur var mkt av vikten vatten som försvann fort efteråt. Och nu snart ett år efter e man tillbaka på 90. Så alla gravid kilona e borta, nu e de bara de vanliga kilona kvar.. *skratt* Fan nu har man ju inget att skylla på längre.. =)
Men de va värt de. Varje bristning, alla benkramper mitt i natten så man fick upp o hoppa tills de släppte, de löjliga vaggandet vart man än gick, de oändliga kräkandet, humörsvägningarna som min stackars sambo fick ta i tid o otid, och den smärta som ingen i världen kunde beskriva för mig i förvägen av att föda fram M.
Allt va värt det. För jag hade aldrig varigt den jag är idag utan min M.
Jaja vår M såklart. ;)
E så lycklig och tacksam för BÅDA mina pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar